Han deltog i de olympiska sommarspelen 1912 i Stockholm och blev känd för att ha försvunnit under maratonloppet - och för att ha fullbordat det (utom tävlan) 55 år senare.
Kanaguris resa till spelen per ångbåt och den transsibiriska järnvägen tog nära tre veckor.
Väl framme i Stockholm led han av sömnproblem på grund av de bullriga spårvagnarna utanför hans hotell och han hade också svårt att ställa om till den risfria svenska kosten.
Trots allt kom han igång bra med träningen och var i god form den 14 juli, dagen för maratonloppet.
Tävlingsdagen började illa - den utlovade bilen som skulle ta Kanaguri till Stadion uteblev, och han var i stället tvungen att springa till starten. Då startskottet gick satte hela fältet av i hög fart, utom Kanaguri som var van vid att inleda lugnare. Dagen var mycket varm och hälften av de 68 löparna tvingade bryta.
Tävlingsdagen började illa - den utlovade bilen som skulle ta Kanaguri till Stadion uteblev, och han var i stället tvungen att springa till starten. Då startskottet gick satte hela fältet av i hög fart, utom Kanaguri som var van vid att inleda lugnare. Dagen var mycket varm och hälften av de 68 löparna tvingade bryta.
En av löparna, portugisen Francisco Lazaro, kollapsade av vätskebrist och avled följande dag.
Kanaguri passerade loppets vändpunkt, kyrkbacken i Sollentuna, och kom efter cirka tre mil förbi en trädgård i Tureberg, där den vänliga familjen Petre bjöd honom att slå sig ner vid deras kaffebord och ta för sig av hallonsaft och bullar. Här tillbringade Kanagura resten av eftermiddagen innan han framåt kvällen tog tåget tillbaks in till hotellet i Stockholm. Han skämdes nu för att han brutit och reste tillbaka till Japan utan att lämna något besked till arrangörerna.
Kanaguris mystiska försvinnande var en av de intressantaste händelserna under ett av de största evenemangen som ägt rum i Sverige.
Kanaguri passerade loppets vändpunkt, kyrkbacken i Sollentuna, och kom efter cirka tre mil förbi en trädgård i Tureberg, där den vänliga familjen Petre bjöd honom att slå sig ner vid deras kaffebord och ta för sig av hallonsaft och bullar. Här tillbringade Kanagura resten av eftermiddagen innan han framåt kvällen tog tåget tillbaks in till hotellet i Stockholm. Han skämdes nu för att han brutit och reste tillbaka till Japan utan att lämna något besked till arrangörerna.
Kanaguris mystiska försvinnande var en av de intressantaste händelserna under ett av de största evenemangen som ägt rum i Sverige.
Hans öde blev en gåta som det spekulerades i och skämtades om under flera årtionden.
Det var inte förrän i samband med olympiadens femtioårsjubileum 1962, som den kände sportjournalisten Oscar Söderlund (signaturen Glokar Well) vid Stockholms-Tidningen lokaliserade Kanaguri. Några år senare bjöds han till Sverige där han vid 76 års ålder fick möjlighet att avsluta loppet, och till sist gick i mål efter 54 år, åtta månader, sex dagar, åtta timmar, 32 minuter och 20,3 sekunder.
Det var inte förrän i samband med olympiadens femtioårsjubileum 1962, som den kände sportjournalisten Oscar Söderlund (signaturen Glokar Well) vid Stockholms-Tidningen lokaliserade Kanaguri. Några år senare bjöds han till Sverige där han vid 76 års ålder fick möjlighet att avsluta loppet, och till sist gick i mål efter 54 år, åtta månader, sex dagar, åtta timmar, 32 minuter och 20,3 sekunder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar